Cirneco dell’Etna

Our cirnechi are very friendly. Most of them are more interested in people than in other dogs. They are very sweet, kind, loves children and loves to learn and to work. Some have a bigger “need” for hunting than others.
Dog sport disciplines that’s suitable for a cirneco are for example Lure Coursing, Agility, Freestyle, Tracking & Obedience.

Below is info about the breed in swedish, I will translate it as soon as I can.

———–

Cirneco dell’Etna.

Bakgrund

Cirneco dell’Etna (uttalas “cheer-nye-ko”) är en liten hund som används på Sicilien till kaninjakt. Du hittar Cirnechi (i plural heter de cirnechi, uttal: “cheer-nye-ki”) över hela Sicilien men speciellt många runt Mount Etna. Cirneco är den enda ras som framgångsrikt kan jaga i denna vassa och klippiga terräng. Det har bedrivits en mycket selektiv naturlig avel genom århundradena som har lett fram till en hund som kan arbeta i timmar i det mycket varma klimatet utan mat och vatten. Detta har gett oss den ras vi har idag: mycket tålig och inga kända ärftliga sjukdomar.

Cirneco står Faraohunden nära i utseende och delar samma ursprung i Medelhavsområdet. Cirneco är en primitiv hund som är en av få urgamla raser som inte har skapats genom manipulation från människan. Rasen har utformats genom selektion av naturen, genom sina levnadsförhållanden och användningsområde över de tretusen år som den har levt på Siciliens karga bergsområden. Cirneco är en liten, hängiven och tillgiven hund, som är lättare att träna än dess kusiner vinthundarna. Cirneco dell’Etna går i grupp 5 precis som Faraohunden. På Sicilien är det vanligast att det är jaktkennlar som håller sig med Cirneco, men det är en liten hund som stortrivs i en familj med kärlek, uppmärksamhet och härliga soffor att ligga i. Cirneco dell’Etna är på väg att sprida sig runt om i världen pga. sitt trevliga och lättsamma väsen och behändiga storlek.

Användningsområden

Rasen är en smidig och uthållig hund som med sin avståndssyn, goda hörsel och uppmärksamhet används för att jaga vilda kaniner på Sicilien. Rasen används främst som sällskapshund i Sverige, men den är livlig, aktiv och läraktig, vilket gör den lämplig för lure coursing (jakt efter konstgjort byte), agility, freestyle och lydnad.

Hälsa

Rasen är överlag mycket frisk och har inga fastställda genetiska hälsoprogram. Det är dock ganska “normalt” med lite  tunn päls vintertid, åtminstone på våra nordliga breddgrader. Det är även vanligt med avsaknad av någon tand, även om det inte är önskvärt (oftast ngn premolar).
I Finland ögonlyser och PL-testar man de flesta individerna, och det verkar inte som att man hittat några oroande mängder hundar som haft anmärkningar.

Egenskaper / Mentalitet

Cirneco dell´etna är livlig, vänlig, nyfiken, modig men också mjuk och tillgiven. Den kan varna när främlingar är i antågande. Den ska kunna arbeta tillsammans med flera hundar, även av samma kön.

Storlek och utseende

Den är en ganska liten hund. Mankhöjd för hanar är 46–52 cm och tikar 42–50 cm. Vikt för hanar är 10–12 kg och tikar 8–10 kg. Pälsen är kort, tät och slät. Färgen är röd och kan ha vita inslag. (Den kan också vara helt vit, ibland med orangefärgade tecken, men jag har inte sett denna variant, varken i verkligheten eller på bild).
Att tänka på är att rasen trots sin likhet med Faraohunden inte ska ha alltför djup bröstkorg eller för mycket vinklar. En bra cirneco har en knappt synlig bröstknapp och moderata vinklar både fram och bak. Dock ska den inte ha alltför raka vinklar, och detta är vanligare än att den är övervinklad. Cirneco ska ha en rak topline, lätt sluttande mot ett relativt kort kors. Precis som faraohunden är de stora, nästan trekantiga öronen ett kännetecken.

Pälsvård och klor

Pälsen är lättskött och kräver inga särskilda åtgärder utöver normal skötsel.
Cirneco har i regel mkt långa pulpor i klorna och snabb tillväxt, säkerligen ett arv för att kunna gräva i hårda marker efter kaniner.
Det är viktigt att klippa och ev. även fila ner klorna regelbundet (en gång i veckan) redan från valpålder.

 

Källor: Egna åsikter, Jane Moore och www.skk.se

 

Standard för

CIRNECO DELL´ETNA

Grupp 5
FCI-nummer 199
Originalstandard 1989-11-27
FCI-Standard 1992-09-23; engelska
och italienska
SKKs Standardkommitté 2000-02-09

URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Italien (Sicilien)

ANVÄNDNINGSOMRÅDE: I hemlandet använd som jakthund, speciellt för kaninjakt.

BAKGRUND/ÄNDAMÅL: I vissa klassiska studier i Medelhavsområdet hävdas att cirneco dell´etna skulle härstamma från gamla jakthundsraser i Nildalen vid tiden för faraonerna. Dessa hundar skulle ha anlänt med fenicierna. Sentida forskare hävdar tesen att den skulle vara en infödd siciliansk ras från grannskapet runt Etna. Mynt och ristningar visar att rasen skall ha funnits i dessa områden många århundraden för Kristi födelse.

HELHETSINTRYCK: Rasen är en primitiv typ av hund. Den skall vara elegant, slank och medelstor, aldrig klumpig men ändå robust och stark. Kroppen skall vara något långlinjig med lätt konstruktion. Proportionerna skall vara kvadratiska. Pälsstrukturen skall vara fin.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN: Kroppslängden skall motsvara mankhöjden (kvadratisk). Bröstdjupet skall vara något mindre än avståndet från marken till armbågen. Förhållandet skalle/nosparti kan vara 10:8, men nosparti av samma längd som skallen föredrages.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR: Rasen är en typisk jakthund specialiserad för svår terräng och lämpad speciellt för jakt på vildkanin. Likväl som den har massor av temperament är den också mjuk och tillgiven.

HUVUD:
Skallparti: Skallen skall vara oval i längdriktningen. De övre linjerna på skallen och nospartiet kan vara lätt divergerande eller parallella. Skallen skall vara så lätt välvd att den framstår som nästan flat. Skallens bredd får inte överstiga halva huvudets längd. Ögonbrynsbågarna skall inte vara särskilt framträdande. Pannfåran, hjässkammen och nackknölen skall vara föga utvecklade.
Stop: Stopet skall vara väl markerat, ungefär 140 grader mot horisontalplanet.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara tämligen rektangulär och ganska stor. Färgen skall harmoniera med pälsfärgen (ganska mörkt kastanjebrun, ljus kastanjebrun eller köttfärgad).
Nosparti: Nospartiets längd skall motsvara minst 80% av skallens. Djupet skall (mätt mitt på nospartiet) motsvara åtminstone dess längd. Bredden (mätt mitt på nospartiet) skall vara mindre än hälften av dess längd. Nospartiet blir därigenom spetsigt med en plan överlinje. Dess underlinje, sedd från sidan, markeras av underkäken.
Läppar: Läpparna skall vara fina, tunna och strama. De skall precis täcka underkäkens tänder. Mungiporna skall vara knappt synliga.
Käkar/tänder: Käkarna skall vara normalt utvecklade men skall inte verka kraftiga. Underkäken skall vara svagt markerad med avfallande hakmarkering. Incisiverna skall vara väl ansatta på rak linje i käkarna. Välutvecklat och komplett saxbett.
Kinder: Kinderna skall vara flata.
Ögon: Ögonen, som tycks något små, skall vara ockrafärgade, inte för mörka, bärnstensfärgade och till och med grå, men aldrig mörkbruna eller mörkt hasselnötsfärgade. De skall vara ansatta något brett och ha ett mjukt uttryck. De skall vara ovala till formen med en pigmentering av ögonkanterna som harmonierar med nostryffelns färg.
Öron: Öronen skall vara ganska högt och tätt ansatta. De skall vara upprättstående och styva. Öronöppningarna skall vara vända framåt. Öronen skall vara trekantiga med spetsarna nära varandra. De får inte kuperas. Längden på öronen skall inte överskrida halva huvudets längd.

HALS:
Nacken skall vara mycket välvd (konvex). Halslängden skall motsvara huvudets längd. Halsen skall likna en trubbig kon. Muskulaturen skall vara framträdande, särskilt längs halsens överlinje. Huden på halsen skall vara tunn och stram och ligga väl an mot underlaget. Inget löst halsskinn får finnas.

KROPP:
Överlinje: Överlinjen skall vara plan och väl sluttande från manken mot korset.
Manke: Manken skall vara framträdande över rygglinjen. Den skall vara smal till följd av skulderbladens lutning och harmoniskt övergå i halslinjen utan några tvära avbrott.
Rygg: Ryggen skall vara plan med måttligt utvecklad muskulatur. Förhållandet bröstkorg/länd skall vara som 3:1
Ländparti: Längden på ländpartiet skall motsvara ungefär 1/5 av mankhöjden och bredden motsvara i stort sett dess längd. Muskulaturen skall vara kort och något synlig, men fast.
Kors: Överlinjen på korset skall vara tämligen plan. Lutningen mot horisontallinjen skall vara omkring 45 grader. Längden på det torra, solida och sluttande korset skall vara ungefär 1/3 av mankhöjden och bredden skall vara nästan hälften av dess längd. Muskulaturen på korset skall inte vara synlig.
Bröstkorg: Längden på bröstkorgen skall vara något större än halva mankhöjden (ca 57%) och dess bredd mätt vid största omkretsen skall vara något mindre än 1/3 av mankhöjden. Djupet skall nå till eller nästan till armbågsleden, men inte nå nedanför denna. Revbenen skall vara endast lätt välvda, men aldrig flata. Omkretsen på bröstkorgen skall överstiga mankhöjden med ungefär 1/8. Förbröstet skall vara tämligen smalt.
Underlinje: Underlinjen skall vara jämnt uppdragen mot buken. Buklinjen skall vara torr och uppdragen. Flankernas djup skall motsvaras av njurpartiets.
Svans: Svansen skall vara lågt ansatt och jämntjock. Den skall vara lång och nå till eller något längre än till hasleden. Svansen skall bäras i sabelform i vila men får lyftas över rygglinjen när hunden är uppmärksam. Pälsen på svansen skall vara åtliggande.

EXTREMITETER:
Framställ: Frambenen skall vara raka, parallella och väl ställda. Från sidan sett skall en tänkt lodlinje utgå från skulderbladsleden och sluta vid tåspetsen. Avståndet från marken till armbågsleden skall vara något större än halva mankhöjden.
Skulderblad: Längden på skulderbladen skall vara ungefär 1/3 av mankhöjden och ansluta mot horisontallinjen med en vinkel av 55 grader. Skulderblads-topparna skall ligga nära varandra. Vinkeln mellan skulderblad och överarm skall vara 115-120 grader.
Överarm: Längden på överarmen skall motsvara halva avståndet från marken till armbågsleden. Överarmen skall uppifrån sedda ligga helt eller nästan helt parallella till kroppens mittlinje. Från sidan sett skall de vara något snedställda mot horisontallinjen. Muskulaturen skall vara torr och synlig.
Armbåge: Armbågslederna skall vara placerade på linje med eller lägre än bröstbenet. De skall ligga parallella mot kroppens mittlinje. Vinkeln mellan överarm och underarm skall vara ungefär 150 grader.
Underarm: Längden på underarmen skall motsvara 1/3 av mankhöjden. Under-armarna skall vara raka och parallellt ställda. Handlovarna skall vara framträdande. Benstommen skall vara lätt men stark.
Handlov: Handlovarna skall bilda en rak linje med underarmarna. Ärtbenet skall vara framträdande.
Mellanhand: Längden på mellanhänderna får inte understiga 1/6 av frambenens, mätta från marken till armbågslederna. De skall vara bredare än handlovarna, men flata och torra. Mellanhänderna skall vara något vinklade framåt. Benstommen skall vara flat och torr.
Tassar: Framtassarna skall vara ovala (hartass) med väl knutna och välvda tår. Klorna skall vara starka och böjda. De skall till färgen vara bruna eller köttfärgade med nyans mot brunt, men aldrig svarta. Trampdynorna skall vara hårda och av samma färg som klorna.
Bakställ: Bakstället skall vara starkt och parallellt. Sett i profil skall en tänkt lodlinje som utgår från sittbensknölen hamna precis eller nästan vid tåspetsarna. Sett bakifrån skall en tänkt lodlinje dragen från sittbensknölen bilda två lika delar innefattande has, mellanfot och baktass. Höjden vid bakstället skall motsvara cirka 93% av mankhöjden.
Lår: Låren skall vara långa och breda. Längden skall motsvara 1/3 av mankhöjden. Muskulaturen skall vara flat och lårens baksidor skall vara lätt rundade. Bredden skall motsvara ¾ av längden. Vinkeln mellan höft- och lårben skall vara ca 115 grader.
Knäled: Knävinkeln skall vara ca 120 grader. Knälederna skall vara varken utåt- eller inåtvridna.
Underben: Underbenen skall vara något kortare än låren. De skall vara snedställda och bilda en vinkel på 55 grader mot horisontallinjen. Muskulaturen skall vara smidig och mycket framträdande. Benstommen skall vara lätt. Området runt Achilles-senan skall vara väl markerat.
Hasled: Avståndet mellan trampdynan och hasleden får inte överskrida 27% av mankhöjden. Den yttre delen skall vara bred. Hasledsvinkeln skall vara ungefär 135 grader.
Mellanfot: Längden på mellanfoten skall motsvara 1/3 av frambenets längd mätt från marken till armbågen. Formen skall vara cylindrisk och den skall vara lodrätt ställd. Sporrar skall inte finnas.
Tassar: Baktassarna skall till formen vara lätt ovala. I övrigt som framtassarna.

RÖRELSER:
Den naturliga gångarten är galopp med återkommande perioder av trav.

HUD:
Huden skall vara fin och ligga väl an över hela kroppen. Hudens färg varierar med pälsfärgen. Slemhinnornas- och nostryffelns färg skall följa beskrivningen för nostryffeln och får aldrig vara svartfläckig eller i avsaknad av pigment.

PÄLS:
Pälsstruktur: Pälsen skall vara kort och åtliggande på huvudet, öronen och benen. Medellång (ca 3 cm) men slätt och tätt åtliggande på kroppen och svansen. Pälsstrukturen skall vara rak och hård.
Färg:
Följande färger förekommer:
a) enfärgat röd, mer eller mindre djup eller urblekt såsom isabella, sandfärg etc.
b) röd med mer eller mindre omfattande vitt (vit bläs på huvudet, vit strimma på bröstet, vita tassar, vit tipp på svansen, vit buk). Vit halskrage är mindre önskvärt.
c) helt vit eller vit med orangefärgade tecken är tillåtet och en röd päls med en blandning av något ljusare och mörkare hårstrån är också tillåtet.

STORLEK/VIKT:
Mankhöjd: Hanhundar: från 46-50 cm. Tolerans upp till 52 cm. Tikar: från 42-46 cm. Tolerans upp till 50 cm.
Vikt: Hanhundar: 10-12 kg Tikar: 8-10 kg.

FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

DISKVALIFICERANDE FEL:
– sammanlöpande skall- och nosplan
– urgröpt (konkavt) nosparti
– kraftigt underbett
– överbett
– helt opigmenterad (albinism)
– svart pigmentering, även i begränsad omfattning
– svarta slemhinnor
– svarta klor
– svarta trampdynor
– helt brun eller leverbrun färg
– svarta eller bruna fläckar
– förekomst av svarta eller bruna hårstrån
– tigrerad färg
– blått öga
– helt hängande öron eller fladdermusöron
– svans böjd in över ryggen
– storlek under eller över standardens angivna mått

NOTA BENE:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.